Om Advanced Style och kulturtanten

Karen Walker x Advanced Style

Karen Walker x Advanced Style

Karen Walker x Advanced Style

Karen Walker x Advanced Style

Vi är många som följt streetstylebloggen ADVANCED STYLE – som, sympatiskt nog, fortfarande ligger på samma blogspotadress som alltid – och den 10 september har Lina Plioplytes dokumentärfilm med samma namn premiär som video on demand på SF Anytime. Filmen följer några av de kvinnor som streetstylefotografen Ari Seth Cohen följt under flera år: deras garderober och relationer, deras liv och död. Igår hölls en förhandsvisning med ett efterföljande panelsamtal med Gunilla Pontén, Gudrun Sjödén och Martina Bonnier under moderering av Louise Wallenberg. 

Det första som sades var (av Gunilla Pontén) att kvinnorna i filmen var “så amerikanska”, och det kom att prägla resten av samtalet. “Svenska kvinnor klär sig så tråkigt”, fortsatte hon och menade samtidigt att man inte ska ha en massa olika färger på sig samtidigt – Gudrun Sjödén höll inte med och tog som exempel uppslutningen på återinvigningen av hennes butik i Göteborg häromveckan.

Jag och mitt sällskap diskuterade det på vägen därifrån. Den svenska kulturtanten som klär sig i färgglada mönstrade kläder från just Gudrun Sjödén eller Vamlingbolaget, som färgar håret illrött och klipper det kort och fräckt, som har accessoarer i filt och laxskinn och metall – mellan henne och vissa av kvinnorna som syns på Advanced Style är det inte alltid ett så långt steg, men vart går gränsen? Samtliga i panelen på Zita hade starka åsikter om hur kvinnor klär sig i “Frankrike” eller “Italien” vilket jag brukar vara försiktig med, delvis för att jag har varit där för lite för att ha något ordentligt underlag för sådana generaliseringar. Mer eller mindre överens verkade hur som helst alla utom Gudrun Sjödén vara om att svenska äldre kvinnor i allmänhet klär sig och stylar sig tråkigt medan kvinnorna utomlands är djärvare.

Och jag vet inte om jag håller med. Eller, på ett sätt om det om djärvhet – anledningen till att kulturtantstilen som kanske utifrån verkar helt koko ändå passerar under mångas radar är väl just att många har den. Och jag har en känsla av att det har lite att göra med att det inte är ett mode som uppstår i vare sig överklassen eller kulturmedelklassen (det är skillnad på kulturtanter och kulturmedelklass…) och sipprar ner, inte heller ett mode som uppstår hos en marginaliserad grupp och sedan approprieras. Kulturtanter är varken tillräckligt utsatta eller tillräckligt vansinnesprivilegierade för att deras stiluttryck ska anses åtråvärda.

Åter till djärvheten. Gunilla Pontén sa vid ett tillfälle att svenska kvinnor tror att de ska ha långt hår för att ungdomar har det, nej, nej, man ska klippa kort och färga starkt – vilket från där jag sitter verkar vara det vanligaste? Det är otroligt sällan jag ser en kvinna över 50 med hår som räcker längre än till axlarna, och när jag gör det blir jag alltid alldeles till mig. Det är väl ändå en starkare trend eller norm att kvinnor i en viss ålder i Sverige “ska” ha kort hår, att långt hår anses lite, ja, inte helt kosher på en äldre dam, lite äckligt? Långt hår är ju redan känsligt som det är – en killkompis med hår till midjan brukar beklaga sig över sitt svall samtidigt som det är håret han får absolut mest komplimanger för.

Ibland har jag tänkt att en aspekt av Advanced Styles framgång ligger i att kvinnorna på hemsidan för en ung, modeintresserad person aldrig framstår som hotfulla på samma sätt som de vackra, unga människorna på de “vanliga” streetstylebloggarna. (Vitas fascination för Sapeurs har lite samma drag, tycker jag.) Att Advanced Style uppstod ungefär samtidigt som Tavi Gevinson blev känd som världens yngsta modejournalist tror jag inte heller är någon slump. Den reservationen aside (och att själva dokumentären hade kunnat vara lite vassare): dessa kvinnor gör mig otroligt lycklig.

Lanvin x Advanced Style

Lanvin x Advanced Style

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *